Virginia Postrel skriver i New York Times att amerikaner inte köper så många materiella varor dessa dagar. I stället spenderar vi en större andel av våra pengar på aktiviteter:
När inkomsterna går upp, använder amerikanerna en större andel på immateriella tillgångar och relativt mindre på varor. Ett resultat är fler nya jobb på hotell, hälsoklubbar och sjukhus och färre fabriker.
År 1959 spenderade amerikanerna cirka 40 procent av sina inkomster på tjänster, jämfört med 58 procent år 2000. Den siffran understryker trenden, eftersom varor och tjänster i många fall sammanfogas.
$config[code] not foundHon fortsätter att peka på hur erfarenheten blir viktigare än de levererade varorna. När någon går till en restaurang söker de efter "minnen, inte bränsle".
Trenden som hon beskriver visar sin inverkan även på småföretagsmarknaden.
Som påpekat här om småföretagstendenser för några dagar sedan är serviceföretag attraktiva startkandidater för entreprenörer. Serviceföretag är relativt lätta att komma ur marken. I genomsnitt behöver du inte investera så mycket kapital för att starta ett serviceföretag som du säger, en tillverknings- eller detaljhandel. Och det är naturligtvis mycket lättare att skapa en billig virtuell affärsmodell när du behöver lite i vägen för anläggningar och utrustning för att köra saker dagligen.
Vissa delar av vår ekonomi har emellertid inte hållit på med detta skifte. De arbetar fortfarande under det gamla paradigmet av en ekonomi baserad på varor. Ta till exempel banker.
Många småföretag långivare är fortfarande "asset-baserade" långivare. De baserar utlåningsbeslut i stor utsträckning på om småföretaget har materiella tillgångar som kan användas som säkerhet för ett lån.
Det enda är att det typiska lilla tjänsteföretaget har otroligt litet i vägen för hårda tillgångar. De hyr ut kontor och utrustning, istället för att äga det. Serviceföretag har ingen inventering att prata om. Högst kan de kanske peka på några fria kassaflöden och en månad eller två kundfordringar, vilket är värdefulla, är knappast moderbolaget för att "sparka de däck" tillgångarna som bankerna behöver som lånsäkerhet.
Och vad sägs om all den immateriella godviljan (varumärkesnamn, lojala kunder) och immateriella rättigheter (system, know-how) som utgör det mesta av ett litet serviceföretags värde? Fuggedaboutit. Konservativa banker kommer inte ens att försöka placera ett värde på dessa immateriella tillgångar för låneändamål, även om de visste hur.
