Vissa observatörer hävdar att egenföretagande är kontracyklisk. Fokusera på människors beslut att gå in i affärer för sig själva, hävdar dessa forskare att några av de människor som förlorar sina jobb när ekonomikontrakten går in i egenföretagande, istället för att bli arbetslös eller utträda från arbetskraften. Regeringsdata som analyseras av Robert Fairlie vid University of California i Santa Cruz på Kauffman Foundations vägnar stöder detta argument, vilket visar att den takt som människor övergick till egenföretagande ökade under den stora lågkonjunkturen.
$config[code] not foundMen som jag har nämnt här tidigare är forskarnas fokus på inresa i egenföretagande i ekonomiska nedgångar missvisande. Antalet egenföretagare är en produkt av både inresa och utgång från egenföretagande. Om avgångsgraden från egenföretagande överstiger inträdesnivån kommer antalet sysselsatta att minska.
Under ekonomiska nedgångar har de som är verksamma själva svårare tillgång till kapital och möter minskad efterfrågan på sina produkter och tjänster. Som ett resultat, när ekonomin kontrakt, den takt som självständig närbutik stiger upp. Oavsett om antalet egenföretagare går upp eller ner under en lågkonjunktur beror på huruvida lågkonjunkturen har större inverkan på inresa eller utgång av egenföretagande.
För att se om antalet egenföretagare tenderar att öka eller minska under lågkonjunkturer, tittade jag på data från den nuvarande befolkningsundersökningen, som spårar antalet icke-jordbruksföretagare i månaden sedan 1948. Med start- och slutdatum för De 11 recessioner som National Bureau of Economic Research säger inträffade i Förenta staterna mellan januari 1948 och maj 2014 jämförde jag antalet icke-jordbruksföretag utan egenföretagare i månaden före recessionen började med siffran i den sista månaden av recessionerna.
Numren är överraskande. I sex av lågkonjunkturen minskade antalet egenföretagare, medan i fem av dem minskade antalet. Dessutom ökade antalet anställda inom den privata sektorns löneanställning i tre av de sammandrabbningar där egenföretagande ökade (1960-1961, 1969-1970 och 1980-nedgångarna), vilket tyder på att nedgångarna hade lätta effekter på arbetsmarknaden övergripande. Eftersom den positiva effekten av konjunkturnedgångar bygger på idén om att människor går in i egenföretagande eftersom de förlorar sina jobb är det svårt att tolka vad som hände i de lågkonjunkturer där den privata sektorns löneanställning ökade.
I tre av de recessioner där den privata sektorns löneinkomst sjönk (1948-1949, 1973-1975, och 1981-1982 recessions) ökade antalet egenföretagare. I fem recessioner där den privata sektorns löneinkomst sjönk (1953-1954, 1957-1958, 1990-1991, 2001 och 2007-recessionen) minskade antalet egenföretagare.
De lågkonjunkturer i vilka frivillig sysselsättning sjönk var inte mer allvarlig än de recessions där egenföretagande steg. Mediankonjunkturen för de 11 jag tittade på var 1980-konjunkturen, där nedgången i bruttonationalprodukten (BNP) var 2,0 procent från topp till tråg. I tre av de recessioner där nedgången i BNP var större än medianen sjönk egenföretagandet, men i två av dem ökade egenföretagandet. I två av de recessioner där nedgången i BNP var mindre än medianen sjönk egenföretagandet och i tre av dem ökade egenföretagandet.
Det är intressant att notera att sjunkande egenföretagande är ett kännetecken för de senaste recessionerna. Under de senaste tre konjunkturnedgångarna (1990-1991, 2000 och 2007-2009 recessioner) har antalet egna företagare minskat. I de senaste tiderna, åtminstone, går antalet egenföretagare inte upp när ekonomin slutar.
3 kommentarer ▼
