En liten verksamhet börjar som en enmanshow, bara en kille som "köpte sig ett jobb." Låt oss ringa vår kille Bob. Bob har ingen att hantera och inget att styra. Gör bara jobbet; gå hem; upprepa.
$config[code] not foundOch då händer det: Bob lyckas. Bobs verksamhet börjar bli upptagen, väldigt upptagen. Det är ett trevligt problem att ha men det är ett problem alldeles.
Bob inser något som måste ge. Så han anställer Mark. Nu är Bob ingen idiot. Han ser till att Mark är den typ av kille som kan hantera sig själv. Som ett resultat blir sakerna ännu busigare.
När han känner att han nu blir ganska bra på den här anhängaren kommer Bob på Jim. Jim är inte slouch heller, så allt kommer att bli bra. Förutom det är det inte. Det finns konflikter och detaljer ignoreras. Kunderna är inte så nöjda som de en gång var. Kort sagt, att hyra Jim har lett till mer huvudvärk.
Det är inte så att Jim var en dålig hyra. Det är bara att dynamiken har förändrats. Det fanns inget behov av samordning. Resurser behövde inte delas. Det var ingen att gå på någons tår. Bob inser att han måste börja hantera.
Hantering är en helt ny skicklighet för Bob. Bob kan vara bra på vad han gör men det garanterar inte att han är jättefylld för att gå vidare med sina färdigheter, antingen med träning eller dokumentation. Han gjorde alltid saker intuitivt men nu måste han medvetet skapa system. Men det är Bobs företag så han suger upp det och börjar lära sig.
Mark och Jim satte upp med Bob i sin nya roll som en neophyte manager. Det verkar som om det finns en massa onödiga överhuvuden och reglering. Bobs tillfälliga beslut är störande. Men hej, det är ett jobb. Bob är en bra kille, de resonerar. Han kommer att räkna ut det. I vår berättelse gör han det.
Bob Arbetaren har Morphed i Bob Manager
Bob har nu lärt sig hur man går från arbetstagare till chef, så som verksamheten fortsätter att expandera, börjar han grooming Mark och Jim för mer ansvar. När allt kommer ifrån berättar han:
"Jag kunde gå upp, så kan de."
Mark och Jim har en lättare tid än Bob. Sedan Bob lade grunden, behöver de bara lära sig hur han har gjort allt. Bob känner en känsla av lättnad att han äntligen har lite hjälp för att ta itu med allt ledningsansvar. Allt kommer att vara vin och rosor härifrån, figurerar han.
Bortsett från...
Mark och Jim verkar fortfarande behöva hanteras. Så han berättar för dem hur man gör sina jobb dagligen. Han tilldelar uppgifter som han alltid brukade. Mark och Jim känner sig inte bekväma att fatta beslut i detta arrangemang. Så de kommer alltid till Bob för godkännande på frågor som är stora och små. Bob blir mer och mer frustrerad eftersom han känner att han gör tre jobb, hans egen och Marks och Jims.
Bob inser att problemet inte är Mark och Jim. Bobs problem är Bob. Han vet att han behöver låta Mark och Jim göra sina jobb.Han gav dem mer ansvar, men det som han misslyckades med att ge dem med det var myndighet. Nu blir Bob rädd. Att ge bort ansvaret verkade okej, men auktoritet? Vad händer om de gör ett misstag?
Låt oss stoppa vår berättelse för en stund
Ser du vad som händer här? Bob blev bra på vad hans verksamhet gör innan vår historia började. Han lärde sig hur man ska hantera när vår historia utvecklas. Men om den här historien ska fortsätta, har Bob en annan inlärningskurva att behärska: att lära sig att styra.
Förvaltningen har att göra med uppgifter. Det handlar om hur man gör saker, när man ska göra saker och vem gör de sakerna. Det handlar om delegering, alla som omger uppförandet av uppgifter.
Du kan hantera scheman. Du kan hantera material. Du kan till och med hantera arbetare. Men det visar sig att du inte kan hantera chefer.
Anledningen till att du inte kan hantera chefer är att den minut du gör, slutar de vara chefer själva. Massor av företag kallar några av sina anställdas chefer. Men när du undersöker hur sakerna fungerar operativt ser du att de inte hanterar riktigt. Problemet är vanligtvis inte ett misslyckande hos dessa ledande chefer. Nej, problemet är att de inte får hantera.
Bonafide-ledningen har två huvudegenskaper: ansvar och myndighet.
Ansvaret kan åläggas och det måste också godtas. Det händer vanligtvis utan mycket väsen. Men auktoritet är en annan sak. Människor kan vara ganska angelägna om att ge ut myndighet. Om du vill att en chef ska lyckas är det nödvändigt att de får tillräcklig auktoritet för att utföra sitt ansvar. När förvaltningen misslyckas kan det ofta bero på bristen på adekvat myndighet.
Låt oss säga att en chef ger den nödvändiga mängden myndighet att göra sitt jobb. Så vad ska chefen göra? Det nya jobbet hos chefen är att styra. Hur skiljer sig det från hanteringen?
Riktning har att göra med resultat. Det handlar om att definiera resultat, ställa in tidstabeller och tillhandahålla resurser. Det handlar om att kommunicera och mentorskap, som alla omger målet att uppnå.
En bra chef får arbetare att göra saker rätt. En bra regissör får chefer att göra rätt saker.
Det är inte riktigt svårare att styra än att hantera men det kräver en annan tankegång. De flesta chefer som stiger till att bli direktörer skulle kunna direkt. Frågan är, kommer de? Kommer de att hålla sig i den bekväma hanteringsplatsen eller kommer de att göra det svåra valet att delegera myndighet och stödja sedan sina chefer?
Bob är vid den korsningen. Han har haft att gå upp förut. Hur kommer hans historia att fortsätta? Kommer Bob att stiga till den här nya utmaningen och bli den typ av regissör som varje chef hoppas på? Eller kommer han att bjuda Mark och Jim och verkligen inte säga till dem den kontroll som de behöver för att komma in i sina nya roller?
Du är Bob
Det är upp till dig att skriva din egen avslutning. Naturligtvis slutar det aldrig. Företaget är av pågående natur. Så gör vad som behövs, hantera vad som behöver hantera, och rikta det som behöver leda.
Affärsmän Foto via Shutterstock
16 kommentarer ▼
